KARLSTADS

      MOTORCYKELKLUBB     

Webmaster: larserik.sundin@telia.com                                                                                    Ansvarig utgivare: Lars-Eric Sundin     

 

    

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Startsida

   

 

 

 

 

 

 

           

 

Motorcyklar och tussilago brukar dyka upp samtidigt på våren. Här kommer några tankegångar för att hindra dig som mc-förare att hamna ute bland blommor och grönt.

 

Under sjuttiotalet var det en livlig debatt om motorcyklar. Det fanns krafter som helt ville förbjuda sådana fordon. Det förekom en del märkliga uttalanden från olika förståsigpåare. Följande påstående kommer från en motorreporter i av de större kvällstidningarna med ett Ö i namnet: ”Förutom att hålla reda på trafiken tillkommer vid mc-körning problemet att hålla balansen.”

Vicke nys! Under 50 år på motorcykel har jag då aldrig fått ta i för att hålla någon balans.

 

Grus och damm

 

Vad man däremot får vara uppmärksam på är vägbanans beskaffenhet. Den som tror att det kommer att finnas en varningsskylt så fort det är löst grus på vägen kan sluta läsa här och ta bussen stället. Lösgrus ligger där det ligger och syns på femtio meters håll. Har man fått kast på rullgrus i kurvor några gånger lär man sig att se upp. För det måste man göra hela tiden. Eftersom det är avgörande för fortsatt levnad måste en motorcykelförare ständigt vara observant och ha koll på underlaget. Man måste ha lite fantasi också, inte alla faror syns.

 

På våren är asfalten täckt av allehanda jox, gummi, bromsdamm, rester av sand, salt och partiklar från underlaget som rivits loss av dubbdäcken. Dessutom är det sämre klös i kall asfalt och kalla däck. Det behövs ett par rejäla skyfall och lite värme för att vägbanan ska bli ren och ge bra grepp. Notera att våt vägbana har sämre friktion, och passa upp på brunnslock i järn. Vid en lång tid av torka kommer ett nytt fenomen: En del lövträd avsöndrar någon smörja som kan göra asfalt slirig, vid regn rent såphal. Gathörnet Eneströmsgatan-Kungsgatan vid den lilla parken är en sådan plats.

 

Utspilld diesel

 

Nylagd asfalt kan vara obehaglig. Så har vi den här budgetasfalten som förekommit på senare år där solskenet får tjära att komma upp på ytan och förstöra greppet. Rudsrondellen var sådan för ett par år sedan. Ibland strör de ut sand som motmedel, fungerar nog efter en tid, men man blir inte så glad av det.

 

Ibland kan någon sömnig lastbilsförare glömma att sätta på tanklocket. Det ger en lång sträng av dieselspill i kurvor, oftast vänsterkurvor. Spillet är mörkare än asfalten, kör inte i det. Kör man ofta samma väg, försök minnas var det är spill, för när det regnar syns det inte.  

 

Skräp på vägen

 

Därefter nästa punkt, lösa grejer på vägen. Kör aldrig, jag upprepar aldrig, över en tomburk som ligger på vägen. Har man otur kläms den fast på hjulet, följer med in under skärmen och låser framhjulet. Läs också av vägbanan för mötande trafik, stenar och annat kan kastas upp av hjulet på en mötande bil och komma farande i luften. Jag kom en gång med lastbil från Molkomshållet och såg för sent ett underlagsträ som låg på vägen. Bakhjulen gick över och sände träbiten i full rotation rakt mot en mötande bil, turligt nog utan att träffa. Huvaligen!

 

Nya vinklar

 

Lång tid av motorcykelkörning utvecklar till dels andra reflexer än bilkörning. Man måste vara vaksam på en del andra saker. Man kan inte vara bilförare på en motorcykel, utan måste tänka om och anpassa sig. De som kör ut bilar i korsningar framför dig försöker inte döda dig avsiktligt eller är nonchalanta, de ser dig helt enkelt inte. En motorcykel är liten sedd framifrån och skyms ofta av dörrstolpar, backspeglar, vägskyltar eller andra fordon. Du får själv se upp, ta ögonkontakt. Kolla i korsningar åtminstone att förare har huvudet vänt åt ditt håll. Om inte, ta det lugnt, en kort tut kanske. Kör aldrig någonsin om ett annat fordon om det finns ens antydan till en väg till vänster. Håll avstånd så du ser vägbanan framför dig. Det är inget kul om det dyker upp ett potthål två meter framför hjulet.

 

Behåll skärpa och grepp och lämna tussilagon i diket utan sällskap.

 

Greppa vägbanan                           Text och bild: Lars-Eric Sundin©

I Norge är dikena djupa. Michael Holmberg och Ann-Louise Lindberg har koll på greppet.