KARLSTADS

      MOTORCYKELKLUBB     

Webmaster: larserik.sundin@telia.com                                                                                    Ansvarig utgivare: Lars-Eric Sundin     

 

    

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Startsida

   

 

 

 

 

           

 Omkring 1967 var metalflakelackens tid. En del cyklar hade delar lackade med glittrande metalflake. Det kunde vara tanksidorna, hela tanken, oljetank eller luftrenare. Somliga lackade hela cykeln med flake.

Det kunde vara snyggt, men blev lätt smaklöst om det gick till överdrift. Särskilt ljusare nyanser kom bara till sin rätt efter att solen gått ner.

 

Några år senare var det helt ute med flake. Allt mer sällsynt blev det också med race-stuk mot mitten av sjuttiotalet. Nu var det istället chopper som gällde, lång gaffel och höga styren.

 

Motivlack hade först gjort sitt intrång bland jänkebilar, det var solnedgångar och lättklädda damer som dominerade. Särskilt de stora ytorna på vanar från Cheva och Ford hade ofta motivlack.

Även på motorcykelsidan började man se sådana lacker. Man kunde se allt från rymdskepp till seriefigurer, kvaliteten var väl lite varierande.

 

Jag sålde min BMW R 75 och köpte en Yamaha 650 1975. Det verkade smått oanständigt att bygga en chopper av en BMW.

Yamman byggdes om radikalt och så skulle jag ha en motivlack, men det skulle vara något som ingen annan hade.

 

Efter en sejour bland konstlitteraturen på stadsbiblioteket fastnade jag för Salvador Dali. Hans surrealistiska bilder var drömliknande och fantasieggande, och ingen hade lackat något sådant på någon cykel som jag visste om.


En kille
i kretsen runt Mothers Freak i Göteborg som hette Roger gjorde jobbet. Han blev eld och lågor (häpp!) av att få göra något annat än solnedgångar. På tankens högersida svävade ett sovande ansikte på långa stöttor över öknen, på sidokåporna under dynan fanns ett par skor med tår och naglar och på andra sidan ett träd med urtavlor som hängde som urvridna disktrasor över grenarna. På vänster sida av tanken paradnumret: Ett par brinnande giraffer i ett ökenlandskap.

 

Yamman var för klen, hade en motor på 650 cc, och 1979 hade jag tröttnat och köpte min första HD. Den fick behålla originallacken liksom alla senare cyklar jag haft.

Brinnande giraffer 1976                    Text och bild: Lars-Eric Sundin©