En torsdagskväll i juni 2013 träffades vi, Olle Ehn och Jonas Gräslund, halvvägs i Enköping för att åka vidare upp genom Dalarna på tresiffriga vägar i bra väder och lite trafik. Olle hade sin relativt nya Suzuki 600 cc fyrpip och Jonas en BMW R110S -01 med clip-onstyre och buller.

När det ett antal mil senare blev dags att tänka på var vi skulle övernatta, fick vi tag på ett ledigt rum i Ludvika. Nästa morgon fortsatte vi upp via Malung och Sälen över fjällen till Trysil i Norge.

Underligt nog var vägarna sämre på norska sidan, men väl nere i dalen blev vägarna normala igen. Vi följde Trysilelva söderut och in i Sverige i nordvästra Värmland. Vi passerade förvånansvärt väl underhållna småhus utan spår av arbetslöshet, här och var en norsk flagga. Man kan väl anta att många här pendlar till Norge.

 

Eftersom vi var nära Lekvattnet bestämde vi oss för att försöka finna den öppna gräsplätt som KMCK regelbundet använde som fest/tältplats på 70-talet. Norrifrån svänger man höger innan sjön. Mittför norra spetsen på sjön på högra sidan går det en liten grästäckt grusväg/stig upp för kullen. Vi kröp försiktigt uppför och parkerade uppe på krönet. Var var det vi brukade ha festplatsen? Här var ju mest sly mellan träden. Men, efter lite letande, där var den ju! Högt gräs som tidigare men nu var utsikten över sjön borta. Istället var där en hög mur av sly men gläntan var kvar. Det var nästan religiöst, som Olle uttryckte det.

På vägen därifrån stannade vi  i södra änden av Lekvattnet vid ett litet uthus inklämt mellan sjön och vägen. Här hade vi, för drygt 40 år sedan, nyttjat det tomma uthuset för övernattning första natten. Vi var ett tiotal KMCK-are som missuppfattat tidpunkt för festen och kommit en dag för tidigt. Vi visste inte var lägerplatsen låg då det var vår första resa dit upp. Då var uthuset öppet och därinne fanns några gamla kökssoffor etc. Idag var det ordentligt låst.

 

Det får oss att tänka tillbaka på en annan händelse. En av de första helgerna 1971 var Olle, Wiggo, Pastorn och Jonas i knuttestugan på Råtorp som provmedlemmar. Efter några öl kom vi på idén att köra med våra lätta motorcyklar upp och ner i grushålorna bortanför stugan.

När vi kom tillbaka stod Björn Karlsson ute på grusplanen. Han såg inte glad ut och förklarade för oss att vi kör inte med alkohol i kroppen. Sedan var det inte mer med det och vi körde aldrig mer på fyllan, inte ens bakom knuttestugan.

 

KMCK-stugan och helgerna med eller utan fest, man stod i kiosken och serverade korv och öl medan man bytte band i musikanläggningen mellan Jerry Lee Lewis och Yes i en salig blandning. Eller också stod man på andra sidan disken och köpte öl. I stugan var det både äldre med tunga motorcyklar och vi yngre med lätta.

Undrar hur många sådana här miljöer det finns idag för ungdomar där några år äldre samsas med de yngre och de yngre blir medvetet eller omedvetet uppfostrade av de äldre? Det var något unikt. Det är nog inte bara uthuset vid Lekvattnet som är låst istället för öppet nuförtiden. Å andra sidan kanske vi inte åker iväg utan att veta vilken dag vi ska träffas.

 

Norr om Torsby hade vi turen att sitta ute på en täckt veranda och äta när regnet öste ner varefter vi fortsatte ner mot Karlstad på våta vägar, men i övrigt slapp vi regn denna gång.

Olle och Jonas.

 

MC-turen - en tidsresa II

En månad senare gjorde vi en annan resa som var en repris på en mc-tur som vi gjorde för mer än 40 år sedan. Jag (Olle) fick frågan om jag ville hänga med Jonas till Harstena på östkusten för att möta och släppa in en sotare.

Vi åkte från Karlstad en söndagseftermiddag via småvägar genom Närke och Östergötland med fint väder och lite trafik. Fikastopp i Svartå och pizzastopp i Skärblacka. Ju mer vi närmade oss kusten, desto mindre och krokigare väg, vilket hjälper en att glömma viss stelhet och träsmak.

 

Förra gången (-71 kom vi fram till med viss gaffling av minnen) var det Jonas far som mötte oss med en träsnipa. Nu äntrade vi en styrpulpetbåt med utombordare som Jonas rattade ut till ön.

Medan vi väntade på sotaren följande dag tog vi oss en tur till grannön. Där bodde vi några dagar den där sommaren för så länge sedan och med viss möda kom minnena från den tiden tillbaka. På kvällen åter till fastlandet skildes vi åt och jag tog samma väg tillbaka till Karlstad. Mina tankar fylldes av vad lite som egentligen skiljer känslan då och nu när man kör mc med en gammal vän. Man kommunicerar med fötter, händer och diverse huvudvridningar under färd för att sedan jämföra intrycken vid pauser.

 

Det är nya vägar, andra motorcyklar, mer och snabbare trafik och avsevärt äldre mc-förare. Men mönstren består och mycket känns precis som förr. Hoppas på fler mc-turer med en liten men tydlig känsla av "detta har jag gjort förut". Kan det vara nostalgi, deja vu, tidsresa eller helt enkelt bra mc-åkning?

Förra gången vi åkte från östkusten hade Olle en Zündapp KS 100 och Jonas en Honda CB125. Nippeln på Hondans gaswire släppte ännu en gång på hemvägen trots tidigare lagning med lödkolv. Med bland verktygen fanns ett löst chokereglage (!), som Jonas fick koppla gaswiren till, montera på styret och använda som gas de återstående 20 milen. Inte lika rått som riktiga ratbikes men ett drag av det.

Olle.

             KARLSTADS

      MOTORCYKELKLUBB     

Webmaster: larserik.sundin@telia.com                                                                                    Ansvarig utgivare: Lars-Eric Sundin     

 

    

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Startsida

   

 

 

 

 

 

 

 

           

MC-turen - en tidsresa
Text och bild: Jonas Gräslund & Olle Ehn
Vid gränsen. I bakgrunden fjällen i Norge.


Jonas med sin BMW.

Festplatsen i Lekvattnet.   

Olle och Pastorn i Lekvattnet den gången det begav sig 1972.  


Midsommar  1972.